Solens strålar värmer upp jorden. En del av den värme som jorden då i sin tur ger ifrån sig, absorberas av koldioxid, metan och vattenånga i atmosfären. Temperaturen i atmosfären stiger. Det är dessa atmosfäriska gaser som kallas växthusgaser.
Mängden växthusgaser i atmosfären ökar främst genom förbränning av fossila bränslen. En förstärkt växthuseffekt leder till ökad temperatur på jorden. Under de senaste 100 åren har den globala medeltemperaturen ökat med ca 1 grad. Sexton av de varmaste åren sedan mitten av 1800-talet har infallit efter 1995. De tre högsta värmerekorden har infallit 2014-2016, där varje år överträffat det tidigare.

 

FN:s klimatpanel (IPCC) uppskattar att jordens medeltemperatur kan öka med 2,0 till 4,5 grader de närmaste 100 åren. Spannet i bedömningen rymmer bland annat olika antaganden om utsläppens utveckling. Temperaturen bedöms öka mer mot polerna än för jorden i snitt.

Det kan till en början vara rätt så trevligt med lite varmare klimat, men en temperaturökning på några grader kan leda till stora effekter på jordens ekosystem.

Halterna av växthusgaser ökar i atmosfären och förstärker den naturliga växthuseffekten. Den gas som framför allt bidrar till att vi får en förhöjd växthuseffekt är koldioxid. Atmosfärens koldioxidhalt är i dag cirka 40 procent högre än den var för 200 år sedan.

 

Koldioxid frigörs vid all förbränning av organiskt, det vill säga kolhaltigt material. Så länge veden var människans viktigaste bränsle förblev hennes inverkan på luftens koldioxidinnehåll liten. De stora mängder koldioxid som tillförs atmosfären från andra källor än naturliga processer kommer framför allt från förbränning av fossila bränslen: kol, olja och naturgas. Detta kol ingår inte på kort sikt i det naturliga kretsloppet utan höjer därför koldioxidhalten i atmosfären. Även industrin medför stora koldioxid utsläpp, exempelvis stålindustrin, även jordbruket släpper ut mängder med koldioxid.

 

Förbränning av biobränsle (till exempel ved eller biogas) ger också koldioxid, men den koldioxiden har tagits upp från atmosfären när biobränslet växte, och skulle ändå ha frigjorts om biobränslet förmultnat. Nytt biobränsle kommer också att växa upp i det förbrukades ställe. Detta kretslopp gör att förbränning av biobränsle inte ger något nettotillskott av koldioxid till atmosfären.

En stor del av koldioxidutsläppen kommer från trafiken. Bilarnas katalysatorer har dessvärre ingen effekt på koldioxidutsläppen från trafiken.

Omfattande skogsavverkning, mestadels i tropiska områden, kan också öka koldioxidhalterna i atmosfären, eftersom träd och andra gröna växter tar upp koldioxid ur luften för sin fotosyntes. Dränering av våtmarker och andra förändringar i markanvändningen har också bidragit till att öka tillförseln av koldioxid till atmosfären, och ökningen av koldioxid i atmosfären skulle vara ännu större om inte en stor del av koldioxidutsläppen togs upp av havet.

 

Koldioxiden i atmosfären sprids globalt och har lång livslängd i atmosfären. Om några hundra år kommer fortfarande en del av den koldioxid som vi hittills har släppt ut att finnas kvar och bidra genom en ackumulativ effekt. Vi lägger hela tiden ny last på gamla bördor.

Växthuseffekten förstärks ytterligare av att atmosfären också tillförs helt nya växthusgaser, framställda av människan. Dit hör framför allt vissa fluorhaltiga ämnen, däribland HFC (föreningar av väte, fluor och kol). HFC utnyttjas numera i stället för freoner (CFC) i bland annat kylskåp och i frysar.

Den viktigaste orsaken till den förhöjda växthuseffekten är utsläpp av koldioxid från förbränning av fossila bränslen.

Alla gaser som finns i luften är i stort sett genomskinliga för ljus. Ljuset från solen tar sig därför nästan obehindrat ned genom atmosfären. En hel del av solljuset absorberas, "sugs upp", av mark och vatten och omvandlas till värme. All denna energi sänds sedan tillbaka från jordytan ut mot rymden, men inte i form av ljus utan i form av värmestrålning.

Atmosfären består till nästan 99 procent av syre och kväve, och båda dessa gaser släpper fram värmestrålning, även kallad infraröd strålning, lika lätt som de släpper fram ljus.

I mindre mängder innehåller luften också gaser som delvis är ogenomskinliga för infraröd strålning. Dessa gaser fångar upp (absorberar) en hel del av värmestrålningen från jordytan. Den värmestrålning som absorberats skickas snabbt ut på nytt, men inte bara mot rymden utan i alla möjliga riktningar, även tillbaka mot jorden.

 

Värmeenergin i retur från atmosfären
Mycket av den värmeenergi som jordytan har försökt bli kvitt genom att stråla ut den mot rymden kommer på så sätt i retur från atmosfären. Jordytan tar alltså emot energi inte bara från solen utan också från luften, och den blir därför betydligt varmare än den skulle ha blivit om luften inte hade funnits.

Det är denna extra uppvärmning som vi kallar för växthuseffekten – atmosfären håller kvar värmeenergin från solen ungefär som glasväggarna håller kvar värmen i ett växthus. De gaser som fångar upp värmestrålning och därmed bidrar till växthuseffekten kallas växthusgaser.

Växthuseffekten upptäcktes redan 1824 av den franske vetenskapsmannen Jean-Baptiste Joseph Fourier, som insåg att atmosfären håller kvar energin från solen.

 

Forskare varnar för klimatförändringar som skapats av människan
År 1864 visade den irländske fysikern John Tyndall att växthuseffekten framför allt beror på vattenånga och koldioxid.

Nästa steg mot nutidens klimatvetenskap togs 1896, då den svenske kemisten Svante Arrhenius bestämde vattenångas och koldioxids förmåga att ta upp och avge infraröd värmestrålning.

Han beräknade också hur mycket temperaturen på jorden ändras vid olika koncentrationer av koldioxid och blev 1904 först av alla att varna för klimatförändringar som skapats av människan.

Artikel 2018 08 07
Värmen kan göra Jorden till ett växthus
Den globala uppvärmningen riskerar att föra in jordens atmosfär i ett växthusliknande tillstånd, eller "hothouse earth". Det skriver forskare i en ny studie från bland annat Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet. (Har de kommit på det först nu!)
Författarna konstaterar därför att det är nödvändigt att kraftigt påskynda övergången till en utsläppsfri världsekonomi. Förutom en minskning av koldioxid och andra växthusgasutsläpp krävs bland annat att man förbättrar och skapar nya biologiska koldioxidsänkor.

För närvarande ligger den globala genomsnittstemperaturen på lite mer än en grad över förindustriella nivåer och stiger med 0,17 grader per decennium.

– Vad vi ännu inte vet är om klimatsystemet kan "parkeras" nära två grader över förindustriella nivåer, i enlighet med Parisavtalet. Eller om det, när det en gång har gått så långt, kommer att glida in i ett tillstånd av "hothouse earth", säger forskaren Hans Joachim Schellnhuber enligt ett pressmeddelande.

Även om alla länder minskar utsläppen av växthusgaser är det svårare att hålla den globala uppvärmningen under 1,5-2 grader än man tidigare trott, enligt den internationella studien som publiceras i Proceedings of National Academy of Sciences (PNAS).

Tillståndet kan innebära en temperaturökning på 4-5 grader och en förhöjd havsnivå på 10-60 meter.

 

Kommentar inom parentes av Hans Vielhauer

 

Mildare Vintrar

Om tjugo år har stora delar av Sverige glömt hur man åker skidor och Vasaloppet är ett minne blott.
Det tror tv-meteorologen Pär Holmgren.
- Snögränsen är ett av tydligaste exemplen på att vi får ett varmare klimat.

Mörker, regn och flera plusgrader. Vintern lyser med sin frånvaro ändå upp till västerbottniska fjällen. Och inte ser framtiden ljusare ut för snöälskare. Snögränsen flyttar sig obönhörligen norrut. - Det är en av de känsligaste parametrarna i klimatet. Man behöver bara titta på skillnaden mellan en normalvinter i Skåne och i norra Sverige. Det är först när det finns snö som det blir riktigt kallt, samtidigt måste det vara kallt för att snön ska ligga kvar. Det är lite som med hönan och ägget, säger Pär Holmgren. De som bor i Mälardalen är vana vid att vintern växlar mellan perioder med barmark och perioder med snö. Men i framtiden blir snön en alltmer sällsynt gäst dessa breddgrader, enligt Pär Holmgren.

Färre kalla vintrar
- Vi kan mycket väl ha kalla vintrar även om 10-20 år, men statistiskt sett kommer de att bli färre. Pär Holmgren befarar att Vasaloppet inte överlever sitt 100-årsjubileum 2022. - Det blir besvärligare att arrangera och färre och färre kommer att vara intresserade av att åka skidor när vintrarna blir sämre. Den unga generationen, i alla fall de som bor söder om Stockholm, kan knappt åka skidor i dag. Om tjugo år kommer inte många att vara intresserade av Vasaloppet. Fjällindustrin klarar den snöfattiga framtiden bättre, även om säsongerna blir kortare, tror Pär Holmgren. - Det är betydligt lättare att göra en pist åkbar än att köra mängder med snö till Vasaloppet.

Växthuseffekten förstärker
Det har alltid funnits svängningar i klimatet - men enligt Pär Holmgren går den nuvarande uppvärmningen för fort för att ha naturliga förklaringar. - Det stora problemet är att om vi förstärker de naturliga förändringarna med växthuseffekten så sätts ännu fler processer i naturen i gång.

Artikel från 2018 08 07

OBS! VIKTIGT!

Insatt 2018 11 06
I en artikel från Sveriges Natur (Sveriges största natur- och miljötidning) skrevs det redan i februari 2016, att världens klimat har ökat till 1,3 grader!

 Artikel från 2016

Världen kommer allt närmare 1,5 graders uppvärmning. I februari 2016 tangerades detta klimatmål och räknat på hela året hamnade den globala medeltemperaturen enligt nya siffror på 1,3 grader över förindustriell tid, det är två tiondels grad varmare än året innan. Nu börjar de första analyserna komma av hur varmt 2016 var som helår. Nya siffror från det europeiska klimatcentret Copernicus Climate Change Service visar att den globala ökningen av medeltemperaturen 2016 på land nådde 1,3 grader Celsius jämfört med förindustriell tid (kring 1880). Förra året var också 0,2 grader varmare än 2015, det tidigare rekordåret. I februari tangerade temperaturkurvan 1,5 graders uppvärmning.

Enligt dessa siffror, eftersom 2019 närmar sig, så kommer vi att ligga på ett globalt medelvärde på minst 1,9 grader för just år 2019, med en ökning inräknat på 0,2 grader per år.

Det betyder att vi år 2020 når en medeltemperatur på 2,1 globalt, vilket enligt forskare världen över är det tröskvärde som kan starta en skenande växthuseffekt! Om detta stämmer är läget ytterst akut!